Jag har träffat människor under mina Skrivarkurser som har dyslexi och jag har vid några tillfällen stött på de som berättat om liknande upplevelser. Dock har jag varje gång tänkt att det tyvärr inte är så för oss. Han har liksom aldrig visat minsta ljusstrimma för engelska. Det har vart jättesvårt.
Nu i skrivande stund kommer jag på att jag vid skolstart skickade ut ett mail till alla hans lärare som han skulle ha nu under åttan där jag berättade om hans dyslexi och adhd. En av oroväckande få(4/12 tror jag det var) svarade och vi hade en mkt bra mailväxling kring hennes upplevelse och hur vi kunde samarbeta kring L. Hon hade försökt att få honom att åtminstone prova det engelska materialet som hon hade att erbjuda honom men han vägrade. När vi sen pratade om det hemma visade det sig skrämmande nog att han såklart trodde det var för svårt. Tillslut kom vi iallafall tillsammans fram till att han skulle åtminstone ge det en chans. Fungerade det inte fick vi leta en annan lösning. Det funkade. Helt rätt nivå. Han kände att utmaningen stod sig bra mot hans egna uppfattning av hans förmåga. Sen har det rullat på. (plus att hon har blivit 100 ggr trevligare..och säkert även han ;)) och nu kommer han alltså hem och är så glad när han berättar att det funkar så bra att läsa engelska böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar