Ibland så i pratar vi om farten i livet. Jag försöker att hålla en, för mig, behaglig hastighet, en fart som får mig att upptäcka detaljer runt mig, möjlighet att stanna upp och reflektera. Då tycker min familj att jag är i slowmotion. Deras adhd verkar göra att de ser världen ungefär som scenen i Spiderman när han blir biten av spindeln o transformeras till självaste Spiderman. Ni vet när han ser allt i slowmotion. De rör sig jättesnabbt, fulla av energi, pratar snabbt, äter snabbt, gör allt snabbt. De tappar saker, går in i saker, strular till hälften av alla saker de har på gång och glömmer hälften. Men eftersom de redan från början har fler projekt på gång så gör de ändå fler saker än mig i slutändan. Även om det för dem kan innebära lite skråmor på knäna..
När jag mer liknar mig med ett godståg så är de andra mer som x2000. Min son undrar ibland -varför ska allt hända mig? Jag har inget annat svar än att han lever livet i en högre hastighet, därför händer det mer runt om honom och med honom.Jag har inget annat bra svar....det verkar troligast så..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar