Elvanse

Vi har bytt medicin. Hittills har det gått superbra!
Jag kunde ibland tycka att min son verkade få add istället för adhd av Concertan. Mer att hans hyperaktivitet försvunnit men inuti så har det vart samma turbo. När vi äntligen fått diagnosen och började medicinera så jublade vi över effekten men efter år och på vägen in i sommarlovet så tänkte jag på föreläsningen jag vart på med Hjälmar Novak om medicinering. Han sa -leta rätt medicin, hittar ni inte rätt så byt till nästa, det finns ingen anledning till att nöja sig med att det blir bättre om man inte provat alla. Först när man letat runt så vet man...typ nått sånt.

Vi bestämde oss för att byta och är nu inne på andra veckan. Hans upplevelse är vår riktning. Han säger själv att han tycker det känns bättre. Lättare med koncentrationen, gladare, inget aptitbortfall.
Så vi fortsätter med den här.
Nu ska vi bara hitta rätt dos....och han får samtidigt känna sig levande

-jag vill känna mig mer levande mamma

Redan första veckan på sommarlovet ville han sluta med medicinen(concerta 54 mg). Han slutade några dagar och hans rörighet ökade typ 90%. Efter några dagar ville han ta  den igen och fick. Han blev introvert och "mer add-lik". Han tyckte det va skönt att få vila huvudet lite uttryckte han och dag 2 ville han ta igen. Dag 3 försökte han gömma medicinen som att han tagit och jag blev tvungen att fråga om han inte ville och förklara för honom att om du inte vill behöver du inte, sa jag. -vad är anledningen till att du inte vill? -jag vill känna mig mer levande mamma. Jag dog lite inombords och svarade -självklart väljer du själv nu. Men om du väljer att inte ta så får vi hitta andra strategier att lösa det som kan vara svårt för dig att få till. Vi satte oss och skrev punktlista på vad som ska göras varje dag, vi fick en bra teoretisk plan tyckte vi och det funkade hyfsat bra hela sommaren.
Vi har fiskat 90% av sommarlovet. Han har fullständigt nördat in på flugfiske och flera gånger följt med en killkompis till mig som jag är otroligt tacksam över. Man kan inte märka hans annars hyperaktivitet, koncentrationssvårigheter och diffande impulskontroll. Vi har vart till Nordnorge och fiskat. Till Lappland där vi flugit helikopter och fjällvandrat. Han var i sin rätta miljö och sa han att -det var det bästa han nånsin gjort och jag mår så himla bra nu. 

Nu är vi här på sista sommarlovsveckan och vi pratade om det häromkvällen, att det verkar som hans adhd vuxit bort...det har den så klart inte men tanken slog mig att om mitt barn skulle få vara fysiskt aktiv på dagarna och hitta en learing-by-doing-skolform skulle han kanske få känna sig levande hela dagarna.

ADHD

Vår utredningsresa är på sista versen. Jag vill börja med att säga att hittills har alla våra möten vart 100% lyckade. Alla läkare, psykologer, specialpedagoger har vart fantastiska. Vilket bemötande!! Tack alla inblandade i Nacka. Den utredningen vi fick ta del av för en tid sen var en exakt beskrivning av hur jag själv har "kartlagt" min son. Jag har ju givetvis inte kunnat låta bli att ta nytta av min yrkeskompetens när det gäller de delarna. MEN jag har vart noga med att hålla mig tillbaka och verkligen koncentrerat mig på att stanna i min roll som mamma. Självklart har jag vart orolig och min kontrollbehov har pockat på uppmärksamhet...-gör dom verkligen sitt jobb?(i fråga om tid, dåligt tålamod som jag kan ha....) vet dom egentligen vad dom gör nu? (vi och skolan fick ta del av utredningen först, min son sist) kan de verkligen kartlagt honom på så få tillfällen, jag menar visst vi svarade på 180 frågor men jag hade velat berättat en roman om hur han är, vad hans tillkortakommanden är, vad hans styrkor är, när han är si och när han är så.
Det behövdes aldrig. Allt var fantastiskt, det har vart ett superkompetent team runt oss.

Hans lättnad över att få svaret varför det är så svårt med vissa saker blev en känsla av befrielse för honom.
-mamma, det värsta är ändå inte adhd:n, det är dyslexin, sa han den dagen.
Vi skojade om att han har iallafall papper på att han är normalsmart och det har inte alla! :)

Som hans barnpsykolog sa:
Hela orkestern finns på plats och är jätteduktiga, dirigenten är dock på semester....
Vi får se hur vi får dirigenten att komma tillbaka från semestern men en sak har vi dock accepterat och det är att naturmedicin räcker tyvärr inte längre. Jag önskade det av hela mitt hjärta men det är inte alltid man får vad man önskar sig.