Examen 9an 💕💪🏆

Nu är vi i mål. Vi klarade det! Jag läser igenom gamla blogginlägg och ibland rinner tårarna och ibland ler jag. Det har verkligen varit blod, svett och tårar. Det har varit allt t.o.m. några riktiga skrattanfall. Adhd och dyslexi är inga direkta vip-biljetter i skolan.
Han har blivit äldre, jag har blivit äldre. Vi har lärt oss så otroligt mycket under den här tiden. Om oss själva men även om oss som team. "- det blåser upp till storm ungar, kom så ror vi ut tillsammans, sa muminpappan". Så blev det.
Jag tänker på alla de "mini föreläsningar", handledningar, 100tals mail och möten som funnits under åren. Jag har alla mail sparade och alla möten dokumenterade. Jag lärde mig den hårda vägen redan första halvåret, allt ska finnas på pränt annars har det aldrig hänt...
Jag har jobbat 75% och förlorat 25% av årsinkomsten sen 2010 för jag insåg att jag aldrig kommer kunna/orka driva det här projektet Grundskola i hamn om jag jobbar heltid. Det hade inneburit en total kollaps av mig själv.
Jag minns när vi gick in på skolgården första skoldagen. Han var förväntansfull och glad, som jag. Det är så otroligt sorgligt när jag tänker på hur den känslan han bar på sakta men säkert rann ur honom. Jag insåg så småningom att det här blir tufft men jag är tuffare, för jag hade inget val. Problemet med en sån här situation är att det handlar om honom, och han var inte lika tuff, helt utan teflon att handskas med det ruttna mörker som kan serveras i livet. Han är mitt kryptonit, när det gör ont i honom gör det ont i mig. Men jag har inte tappat bort mig under resan, han har inte tappat bort sig. Han har lärt sig den hårda vägen, han har blivit tuffare och teflonen har vuxit fram och skyddat honom. Det har vid några tillfällen varit helvetet på jorden men vi har brutit ihop och gått vidare.
Nu står vi här idag. Han klarade grundskolan med godkänt i allt. Jag är så otroligt stolt över honom, över mig själv och över oss. Jag vill tacka min mamma och pappa (som vi tragiskt nog förlorade 2010) för alla timmar av lyssnande, stöttande och tröstande. Liksaså min älskade sambo som aldrig nånsin tvivlat på min kompetens och kraft och som alltid funnits för oss 100%. Jag älskar er 💕 och till min son vill jag säga Grattis, du gjorde det, du klarade det -faan, va du duger! Jag älskar dig 💕 Alltid.

"Livet är inte fridfullt, sa muminmamman förtjust"

"Tigrinnan skyddar alltid sina barn oavsett konsekvenser. Om det så innebär hennes död"

Tips att tänka på för dig som är föräldrar

Mina tips till dig är
-ALLTID lärare(mentor) och specialpedagogen med på möten om ditt barn går hos en sådan
-max 5 veckor mellan mötes tillfällena
-ha alltid din kalender med
-maila in det du tycker är viktigt att ni tar upp till möten, så lite som möjligt ska komma upp på bordet som en överraskning på mötet och kunna skjutas upp till ytterligare nästa möte
-försök att håll dig "sams" m skolan så långt det bara går, var vänlig men bestämd.
-uppmuntra och ge dom positiv feedback då saker fungerar
-ta kontakt m Föräldraföreningen för dyslektiska barn, ett otroligt stöd att ringa och fråga när stormen driver in
-försök att behålla kontakten med logopeden
-kopiera och scanna in utredningen så du alltid har den till hands
-sätt personligt ansvar för vem som gör vad på skolan
-veckovis återkoppling hur det går för honom i skolan, behöver inte vara långt, bara ett stycke
-va vaksam hur det går m klasskamraterna, barn kan vara elaka små människor
-läs ALLT du kan komma över. Forskning är alltid bra att komma med
-skriv ut berörda delar ur skollagen
-på skolmöten. Ta alltid med dig dessa delar, logopedutlåtande, åtgärdsplaner
-maila om allt, så allt finns dokumenterat. Inga muntliga överenskommelser. Om du och skolan samtalar kring ngt du tror kan vara viktigt att ha med i framtiden. Be vederbörande skriva ner och maila det till dig
-va lyhörd på alla signaler din son ger. Blir han trött av att läsa. Sluta direkt. 
-läs matteuppgifter. Onödigt att läsa för honom om det tröttar ut honom. 
-Skaffa snabbt alla hjälpmedel han kan tänkas behöva. Vänta inte en dag.
-kolla med ert försäkringsbolag. Ni får en dator upp till 10000 har jag för mig. Mot en liten kostnad såklart. 
-sök vårdbidrag hos försäkringskassan
-han ska ALDRIG sitta på raster och göra skolarbete. Han om ngn behöver vila. Jag läste en gång att det generellt är 7 ggr jobbigare för en dyslektiker att läsa. Vilket betyder att om han läst i 10 min. Så är han lika trött som vi som inte har dyslexi är när vi läst 70 min.
-se till att ngn på skolan tar ansvar för att lära honom alla hjälpmedel. Min erfarenhet är tyvärr att det är en hög medelålder med bristfällig datavana som är spec.pedagoger. (vi kan ha haft otur så isf ber jag om ursäkt)
M.m.

(detta är ett inkopierat inlägg som jag skrev i ett flöde på fb så därför ser det annorlunda ut än annars...)

Att gå i skolan med dyslexi är ingen dans på rosor

Det kändes som någon tömde en hink med iskallt vatten över mig när insikten kom till mig häromdagen. Det som ställer till det mest för min son i skolan är INTE hans ADHD det är hans dyslexi. Tänka sig....jag hade en förutfattad mening att det skulle vara enklare för skolan att hitta lösningar kring det än adhd. Men aj vad jag bedrog mig.

Jag ska ärligt säga att jag känner mig lurad av skolan och den känslan är inte bra. Mycket har hänt det här året, nu när jag utvärderar året hemma på kammaren så inser jag att det är "mycket snack och liten verkstad".

Vid skolavslutningen i 6an 2014 så blir jag lovad att det ska bli en ordentlig överlämning kring min sons funktionsnedsättningar och behov av anpassad skolgång. Ingen återkoppling till mig när det är gjort.. Jag hade stort förtroende för hans lärare och litade hens ord. När augusti sen kommer så hör jag inte ett ljud ifrån skolan. Så här efteråt så inser jag att jag borde lyssnat på min intuition och agerat direkt men jag, som många andra, vill inte komma på kant med skolan direkt med oro eftersom jag är beroende av att vår relation fungerar och framför allt är min son beroende av det. Jag väntar 2 veckor in i terminen tills jag skickar ett mail och ber om ett möte. Det är ett enligt mig ett bra möte men det blir jättetydligt för mig att det inte alls vart någon duglig överlämning.  

Jag har med mig en broschyr som jag fått av Adhd-center på Rosenlunds sjukhus. "För pedagoger till barn med ADHD" tror jag den heter. Jag sträcker fram den och tycker själv att jag är försiktig och lite ursäktande. Möts av ett leende och -han är ju inte den första eleven som går här på skolan som har adhd. Det gick som en rysning längs ryggraden men jag la bara tillbaka den i knät -ok, jag förstår, va bra, då vet jag att allt kommer gå rätt och på bästa sätt kring honom, då behöver jag inte oroa mig.

Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att jag egentligen borde lagt fokus på min sons dyslexi. Att det va den som skulle bli den största utmaningen för dem, honom och mig. Hela skolsystemet bygger ju på att han ska kunna ta till sig text. Text i mängder. 

Det är inte så att han nekats det jag bett om direkt men som jag ser det nu så finns INGA fungerande rutiner. 

Vem har ansvaret för att hans dator fungerar?

Vem har ansvaret för att alla hjälpmedel som står i hans utredning ska finnas installerade i hans dator?

Vem har ansvaret att hjälpa honom förstå detta? 

Vem har ansvaret att öva med honom?

Hur ser rutinerna ut på skolan kring detta?

Häromdagen var jag och min son på ett möte med en man som är ansvarig för hjälpmedel i kommunen där vi bor. Min son har tagit med sig sin dator för att vi ska få lära oss hjälpmedlen(1½ vecka kvar på 7an?!?!) Det tar 45 minuter för hans dator att starta upp!!!! Sen upptäcker jag till min fasa att INGA av hans hjälpmedel som står i hans utredning finns installerade i hans dator. Jag var så rasande att det skummade i kroppen. En känsla som tillslut går över till illamående och huvudvärk för mig om jag inte tar ansvar för den. De använder digitalt läromedel på hans skola vilket betyder att allt finns i hans dator webb-baserat. Det har absolut inte på något vis vart enkelt och särskilt bra utvecklat. Uppläsningsfunktionen är helt bedrövlig och inget är lättöverskådligt men det är vad som funnits. Men hans andra hjälpmedel som Stava rex, Spellright, Claroread, scanner-mus, inläsningsfunktion m.m. fanns inte ens. Det behövs i Word.

Jag fattar inte att han överhuvudtaget klarat 7an???!?!

Min paranoida sida säger mig att de driver honom till att straffa ut sig själv och bli ett barn som trilskas och krånglar och sen lägger man skulden på honom att vara svår att han att göra med men jag slår bort den tanken.....ett tag till...

Han har adhd och hör till den minoritet av barn idag som inte föredrar att spendera sin fritid framför en dator. Detta är till hans nackdel såklart men så ser hans personlighet ut och jag vill inte tvinga honom sitta framför en dator på sin fritid. Jag tror inte att hans fritid ska fyllas med att öva på sina hjälpmedel för att klara sin skolundervisning. Det ska ske på skoltid av skolan enligt mig. ANNARS är det inte en likvärdig skola. Då är hans skolgång beroende på hur mycket jag engagerar mig som förälder. Det handlar absolut inte om att jag tror mig vara ansvarsfri och inte vill studera med min son. Men jag vill att vi tydliggör ansvarsbiten. Ska jag vara nitisk så ska ju inte hans resultat vara beroende av oss föräldrar. Vilket jag självklart vet att den är till 95%. Det är ingen likvärdig skola idag. Det är en utopi 2015 i Sverige.

Jag är så evigt tacksam över föreningar som Föräldraföreningen för dyslektiska barn och Attension men oxå över Adhd-center. Tack för allt stöd och kunskap!!!

Äntligen höstlov!

När jag som förälder går om mina år i skolan igen fast genom mitt barn så blir jag lika glad som honom att vi har lov en vecka. Då hinner vi pusta ut lite innan vi springer som dårar fram till jullovet.

Nu blir det softa, chilla, mysa, halloweenfest, hockey och hockeycup.

Underbart!!