Jag tänker inte återberätta hela här men summasumarum är att om vi ger barn med olika funktionshinder adhd, add, dyslexi etc de resurser som de behöver i t ex skolan så sparar vi enorma kronor i slutändan för samhället. Jag som person, gillar inte att vi ska se till människors kostnader men verkligheten gör ju att vi som jobbar med hjärtat oxå måste titta på socioekonomiska frågorna. Vare sig vi vill eller inte.
Om man tittar på vad som händer med ett barn som inte får det stödet de behöver så hamnar det barnet utanför samhället, i värsta fall kriminalitet och missbruk.
Jag kan ha svårt att sova i perioder när jag oroar mig förmkt om framtiden. Jag kliver upp på nätterna och sätter mig bredvid min son och tittar på honom. Han ligger där och snusar och sover så skönt och han har ingen aning om att han är dömd till ett facit som innebär utanförskap m.m. Det gör så ont i mig när andra människor inte förstår eller bagatelliserar min oro.
Det händer att jag kryper ner med honom och gråter mig till sömns.
Jag kommer inte att ge mig!
Jag tänker skriva om min sons facit!
