Examen 9an 💕💪🏆

Nu är vi i mål. Vi klarade det! Jag läser igenom gamla blogginlägg och ibland rinner tårarna och ibland ler jag. Det har verkligen varit blod, svett och tårar. Det har varit allt t.o.m. några riktiga skrattanfall. Adhd och dyslexi är inga direkta vip-biljetter i skolan.
Han har blivit äldre, jag har blivit äldre. Vi har lärt oss så otroligt mycket under den här tiden. Om oss själva men även om oss som team. "- det blåser upp till storm ungar, kom så ror vi ut tillsammans, sa muminpappan". Så blev det.
Jag tänker på alla de "mini föreläsningar", handledningar, 100tals mail och möten som funnits under åren. Jag har alla mail sparade och alla möten dokumenterade. Jag lärde mig den hårda vägen redan första halvåret, allt ska finnas på pränt annars har det aldrig hänt...
Jag har jobbat 75% och förlorat 25% av årsinkomsten sen 2010 för jag insåg att jag aldrig kommer kunna/orka driva det här projektet Grundskola i hamn om jag jobbar heltid. Det hade inneburit en total kollaps av mig själv.
Jag minns när vi gick in på skolgården första skoldagen. Han var förväntansfull och glad, som jag. Det är så otroligt sorgligt när jag tänker på hur den känslan han bar på sakta men säkert rann ur honom. Jag insåg så småningom att det här blir tufft men jag är tuffare, för jag hade inget val. Problemet med en sån här situation är att det handlar om honom, och han var inte lika tuff, helt utan teflon att handskas med det ruttna mörker som kan serveras i livet. Han är mitt kryptonit, när det gör ont i honom gör det ont i mig. Men jag har inte tappat bort mig under resan, han har inte tappat bort sig. Han har lärt sig den hårda vägen, han har blivit tuffare och teflonen har vuxit fram och skyddat honom. Det har vid några tillfällen varit helvetet på jorden men vi har brutit ihop och gått vidare.
Nu står vi här idag. Han klarade grundskolan med godkänt i allt. Jag är så otroligt stolt över honom, över mig själv och över oss. Jag vill tacka min mamma och pappa (som vi tragiskt nog förlorade 2010) för alla timmar av lyssnande, stöttande och tröstande. Liksaså min älskade sambo som aldrig nånsin tvivlat på min kompetens och kraft och som alltid funnits för oss 100%. Jag älskar er 💕 och till min son vill jag säga Grattis, du gjorde det, du klarade det -faan, va du duger! Jag älskar dig 💕 Alltid.

"Livet är inte fridfullt, sa muminmamman förtjust"

"Tigrinnan skyddar alltid sina barn oavsett konsekvenser. Om det så innebär hennes död"