Svt:s programserie om Dyslexi

Jag tycker att alla runt ett barn som har dyslexi ska ta sig en stund få & då och plöja igenom Ur.se:s dokumentärserie och program för att förstå hur tufft vi har det med skolan. OCH om vi upplever att det är tufft så är det ändå ALLTID tuffast för barnen.

Jag tänker att det kanske är lättare för andra att förstår hur jobbigt det är att gå i skolan för ett barn med dyslexi om man beskriver det som en metafor att han varje dag springer ett marathon sen på kvällen ska vi ändå tvinga upp honom för Hammarbybacken, ibland en gång ibland två gånger. Varje läxa är en gång vardera.

Som ni alla förstår så är jag 100% emot läxor...tror vi alla vill umgås och kan umgås med våra barn utan skolans inblanding i vår fritid.

Dessutom så är de värsta förlorarna barnen som förutom att de har dyslexi kanske inte har fungerande föräldrar av olika anledningar allt från karriärföräldrar till missbrukare. De barnen har inte en chans, dom är redan dömda att misslyckas och varje dag i skolan i 9 år(antal dagar?) Går dom till skolan och mår fruktansvärt dåligt!!!!!
Vi pratade om det igår kväll. Jag var ledig hela dagen igår och jag "jobbade" med dyslexin från 8-20. Allt ifrån att titta igenom dokumentärer, ringa logopeden för ev kompleteringsuppgifter till försäkringsbolaget, ringa Folksam för ev medel till hjälpmedel, googla allt jag hittar om åtgärdsplaner och tips kring dyslexi, leta föreläsningar och mässor, köpa dator, installera alla hjälpmedel, sätta mig in och förstå hur hjälpmedlen fungerar, göra läxor med min son när han kom hem och förstod att han fått en ny dator med allt han behöver i(behöver jag beskriva lyckan?!?) åtgärdsprograms möte på skolan, till biblioteket för att ordna med inloggningsuppgifter för Legimus, maila dom uppgifterna till läraren, hem försöka förstå hur det fungerar, ladda hem en ljudbok på paddan(fungerade lättare på paddan än datorn). + handla, laga mat och hämta från hockeyträningen...
Stupade i säng 22.00
Kvar till idag:
Köpa hörlurar som han både kan använda som hörselkåpor och lyssna på sina hjälpmedel i skolan.

Jag vill oxå nämna att min sambo, min sons bonuspappa, är en helt fantastisk människa som är 100% engagerad i allt kring detta och fixar och donar där jag inte räcker till. <3 <3 <3

Www.ur.se

Jag ska skriva om min sons facit i livet och det tar kraft!

Eftersom jag arbetar inom socialt arbete så går jag mkt på olika föreläsningar. Häromdagen gick jag på Ingvar Nilssons föreläsning Att mäta det omätbara. En helt fantastisk föreläsning som jag önskar att varje beslutsfattare i landet kunde höra som sin kvällsbön...
Jag tänker inte återberätta hela här men summasumarum är att om vi ger barn med olika funktionshinder adhd, add, dyslexi etc de resurser som de behöver i t ex skolan så sparar vi enorma kronor i slutändan för samhället. Jag som person, gillar inte att vi ska se till människors kostnader men verkligheten gör ju att vi som jobbar med hjärtat oxå måste titta på socioekonomiska frågorna. Vare sig vi vill eller inte.
Om man tittar på vad som händer med ett barn som inte får det stödet de behöver så hamnar det barnet utanför samhället, i värsta fall kriminalitet och missbruk.

Jag kan ha svårt att sova i perioder när jag oroar mig förmkt om framtiden. Jag kliver upp på nätterna och sätter mig bredvid min son och tittar på honom. Han ligger där och snusar och sover så skönt och han har ingen aning om att han är dömd till ett facit som innebär utanförskap m.m. Det gör så ont i mig när andra människor inte förstår eller bagatelliserar min oro.

Det händer att jag kryper ner med honom och gråter mig till sömns. 
Jag kommer inte att ge mig!
Jag tänker skriva om min sons facit! 

Första varningen i skolan

Nu börjar det.

Ämnesvarning. Utvecklingssamtal och första varningen och så klart i engelska. Tack och lov har vi lyckats avstyra honom från att läsa ett till språk nästa år i 6an. Det känns hemskt men vi måste oxå skydda honom från de hårdaste fallen. Han ska bara se till att ta sig igenom skolan men godkänt i alla ämnen och då tycker jag/vi inte att han ska lägga till fler språk. Med tanke på den obefintliga viljan till att göra läxor så ska vi inte skaffa fler än vi nödvändigtvis måste....

Trots att det inte var bara eller mest rosor på mötet så sa han efteråt -va bra det gick! 

Min underbara, fantastiska, finaste, bästaste unge. -ja, det gick bra :)

Jag älskar dig för den du är!