Jag tycker att alla runt ett barn som har dyslexi ska ta sig en stund få & då och plöja igenom Ur.se:s dokumentärserie och program för att förstå hur tufft vi har det med skolan. OCH om vi upplever att det är tufft så är det ändå ALLTID tuffast för barnen.
Jag tänker att det kanske är lättare för andra att förstår hur jobbigt det är att gå i skolan för ett barn med dyslexi om man beskriver det som en metafor att han varje dag springer ett marathon sen på kvällen ska vi ändå tvinga upp honom för Hammarbybacken, ibland en gång ibland två gånger. Varje läxa är en gång vardera.
Som ni alla förstår så är jag 100% emot läxor...tror vi alla vill umgås och kan umgås med våra barn utan skolans inblanding i vår fritid.
Dessutom så är de värsta förlorarna barnen som förutom att de har dyslexi kanske inte har fungerande föräldrar av olika anledningar allt från karriärföräldrar till missbrukare. De barnen har inte en chans, dom är redan dömda att misslyckas och varje dag i skolan i 9 år(antal dagar?) Går dom till skolan och mår fruktansvärt dåligt!!!!!
Vi pratade om det igår kväll. Jag var ledig hela dagen igår och jag "jobbade" med dyslexin från 8-20. Allt ifrån att titta igenom dokumentärer, ringa logopeden för ev kompleteringsuppgifter till försäkringsbolaget, ringa Folksam för ev medel till hjälpmedel, googla allt jag hittar om åtgärdsplaner och tips kring dyslexi, leta föreläsningar och mässor, köpa dator, installera alla hjälpmedel, sätta mig in och förstå hur hjälpmedlen fungerar, göra läxor med min son när han kom hem och förstod att han fått en ny dator med allt han behöver i(behöver jag beskriva lyckan?!?) åtgärdsprograms möte på skolan, till biblioteket för att ordna med inloggningsuppgifter för Legimus, maila dom uppgifterna till läraren, hem försöka förstå hur det fungerar, ladda hem en ljudbok på paddan(fungerade lättare på paddan än datorn). + handla, laga mat och hämta från hockeyträningen...
Stupade i säng 22.00
Kvar till idag:
Köpa hörlurar som han både kan använda som hörselkåpor och lyssna på sina hjälpmedel i skolan.
Jag vill oxå nämna att min sambo, min sons bonuspappa, är en helt fantastisk människa som är 100% engagerad i allt kring detta och fixar och donar där jag inte räcker till. <3 <3 <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar