En funktionsnedsättning blir funktionshinder när man inte ger rätt anpassning och stöd

Häromdagen hade vi utvecklingssamtal. 30 minuter.... Det gick ändå bra och som prognosen ser ut nu så blir det godkänt eller mer i alla ämnen.
På punkten Vad kan skolan göra för att hjälpa dig lyckas nå dina mål? misstänker jag att det inte är bara vår punktlista som blir längst, utan flera av oss....

• Alla lärare ska känna till mina diagnoser dyslexi och adhd och anpassa utlärning efter det
• Alla ska känna till mina behov av anpassning
• Kunna med mina hjälpmedel
• Anpassat läromedel t ex filmlänkar att titta på
• Förstå hur min funktionsnedsättning ställer till det för mitt minne, förmåga av planering och organisation. Inte bli irriterad på mig för att jag inte har med mig t ex penna m.m. Jag gör så gott jag kan, oftast.
• Skriftliga och muntliga prov, den muntliga delen ska vara i samtalsform inte bara läsa frågorna upp och ner. 
• Gärna anteckningshjälp.
• Enkel tydlig information om vad som ska hända. Snabba förändringar är svårt.
• Tala om precis vad jag ska göra och vilken ordning jag ska göra det. Vad som är viktigast att göra först om jag inte hinner allt. Vem jag ska fråga om det blir fel och när jag kan fråga. När jag har ansvar och när andra har ansvar.

Förutom det så vill vi att skolan ska förstå

Min funktionsnedsättning är inte ett funktionshinder om jag får rätt hjälpmedel. 

Exempel. Ni har båda glasögon pga en synnedsättning. Er synnedsättning är en funktionsnedsättning när ni har glasögon(hjälpmedel) men tack vare dessa så är det inget funktionshinder. Ni är mina "glasögon" så att min funktionsnedsättning inte blir ett funktionshinder.

Det vill vi att alla lärare ska förstå.

Tips att tänka på för dig som är föräldrar

Mina tips till dig är
-ALLTID lärare(mentor) och specialpedagogen med på möten om ditt barn går hos en sådan
-max 5 veckor mellan mötes tillfällena
-ha alltid din kalender med
-maila in det du tycker är viktigt att ni tar upp till möten, så lite som möjligt ska komma upp på bordet som en överraskning på mötet och kunna skjutas upp till ytterligare nästa möte
-försök att håll dig "sams" m skolan så långt det bara går, var vänlig men bestämd.
-uppmuntra och ge dom positiv feedback då saker fungerar
-ta kontakt m Föräldraföreningen för dyslektiska barn, ett otroligt stöd att ringa och fråga när stormen driver in
-försök att behålla kontakten med logopeden
-kopiera och scanna in utredningen så du alltid har den till hands
-sätt personligt ansvar för vem som gör vad på skolan
-veckovis återkoppling hur det går för honom i skolan, behöver inte vara långt, bara ett stycke
-va vaksam hur det går m klasskamraterna, barn kan vara elaka små människor
-läs ALLT du kan komma över. Forskning är alltid bra att komma med
-skriv ut berörda delar ur skollagen
-på skolmöten. Ta alltid med dig dessa delar, logopedutlåtande, åtgärdsplaner
-maila om allt, så allt finns dokumenterat. Inga muntliga överenskommelser. Om du och skolan samtalar kring ngt du tror kan vara viktigt att ha med i framtiden. Be vederbörande skriva ner och maila det till dig
-va lyhörd på alla signaler din son ger. Blir han trött av att läsa. Sluta direkt. 
-läs matteuppgifter. Onödigt att läsa för honom om det tröttar ut honom. 
-Skaffa snabbt alla hjälpmedel han kan tänkas behöva. Vänta inte en dag.
-kolla med ert försäkringsbolag. Ni får en dator upp till 10000 har jag för mig. Mot en liten kostnad såklart. 
-sök vårdbidrag hos försäkringskassan
-han ska ALDRIG sitta på raster och göra skolarbete. Han om ngn behöver vila. Jag läste en gång att det generellt är 7 ggr jobbigare för en dyslektiker att läsa. Vilket betyder att om han läst i 10 min. Så är han lika trött som vi som inte har dyslexi är när vi läst 70 min.
-se till att ngn på skolan tar ansvar för att lära honom alla hjälpmedel. Min erfarenhet är tyvärr att det är en hög medelålder med bristfällig datavana som är spec.pedagoger. (vi kan ha haft otur så isf ber jag om ursäkt)
M.m.

(detta är ett inkopierat inlägg som jag skrev i ett flöde på fb så därför ser det annorlunda ut än annars...)

Åk 8

Efter ett långt härligt sommarlov så är det snart dags igen att kliva in i den trånga tunneln som kan kallas Skolsystemet. Det system som jag varje dag tvingas skicka mitt barn till annars skulle det innebära fläckar i olika andra system kring mitt föräldraskap. Skolplikt kallas det. 7 an klarades med godkänt i alla ämnen och vi var otroligt stolta o nöjda över vårt år. Främst min sons förmåga att kämpa trots alla hinder på vägen.

Tråkigt nog så avslutades terminen med att jag upptäckte att han inte haft ett enda utlovat hjälpmedel installerat i sin dator. Det blev lite dålig stämning och jag är inte jättelätt att ha att göra med då men det va inte så farligt.. Jag tror att vi förstod varandra i slutändan och nu ska allt fungera. Jag kommer givetvis inte missa att kontrollera och bevaka. Jag lär av mina misstag och gör om och gör rätt.

Jag arbetar 75% och det gör jag för att ta hand om mig själv och orka vara förälder till ett barn var skolgång är beroende av att jag har koll på skolan med ALLT vad det innebär.
Jag hade en föreställning om att det var hans adhd som skulle ställa till det för honom i högstadiet men det visade sig vara dyslexin som var svårast för skolan att ha bemöta. Mkt underligt. Hela skolsystemet bygger på text eller åtminstone mkt och ändå krånglar det med hjälpmedel och i vissa personstyrda fall kompetens.
Jag har gett "gult kort" den här gången och förväntar mig bättring under åk 8. Jag hoppas och tror på förbättringar annars har jag inga problem att växla upp. Jag ligger ju än så länge bara och puttrar på ettan....

Årskurs 7

Vi började alltså åk 7 med ett möte som jag initierade eftersom vi inte hört ett ord om planeringen kring min sons skolgång eller övergång från åk 6 till åk 7. Just det förhållningssättet ställer jag mig otroligt undrande över. Bör inte alla föräldrar, speciellt vi föräldrar till barn med särskilda behov bjudas in för att höra skolans planering.
Det är mycket möjligt att ALLA lärare är överbelastade av all arbetsbörda idag men det ska inte drabba barnen, i såna fall så måste det bli krav uppåt.
Jag är egentligen i grunden ett fan av lärarkåren och beundrar människor som fortfarande vill göra gott inom områden som krossas av regelverken. Men jag kan bara inte offra min son genom att inte ställa krav på dem.
Jag ska sammanställa alla våra möten som vi haft under åk 7.

Att gå i skolan med dyslexi är ingen dans på rosor

Det kändes som någon tömde en hink med iskallt vatten över mig när insikten kom till mig häromdagen. Det som ställer till det mest för min son i skolan är INTE hans ADHD det är hans dyslexi. Tänka sig....jag hade en förutfattad mening att det skulle vara enklare för skolan att hitta lösningar kring det än adhd. Men aj vad jag bedrog mig.

Jag ska ärligt säga att jag känner mig lurad av skolan och den känslan är inte bra. Mycket har hänt det här året, nu när jag utvärderar året hemma på kammaren så inser jag att det är "mycket snack och liten verkstad".

Vid skolavslutningen i 6an 2014 så blir jag lovad att det ska bli en ordentlig överlämning kring min sons funktionsnedsättningar och behov av anpassad skolgång. Ingen återkoppling till mig när det är gjort.. Jag hade stort förtroende för hans lärare och litade hens ord. När augusti sen kommer så hör jag inte ett ljud ifrån skolan. Så här efteråt så inser jag att jag borde lyssnat på min intuition och agerat direkt men jag, som många andra, vill inte komma på kant med skolan direkt med oro eftersom jag är beroende av att vår relation fungerar och framför allt är min son beroende av det. Jag väntar 2 veckor in i terminen tills jag skickar ett mail och ber om ett möte. Det är ett enligt mig ett bra möte men det blir jättetydligt för mig att det inte alls vart någon duglig överlämning.  

Jag har med mig en broschyr som jag fått av Adhd-center på Rosenlunds sjukhus. "För pedagoger till barn med ADHD" tror jag den heter. Jag sträcker fram den och tycker själv att jag är försiktig och lite ursäktande. Möts av ett leende och -han är ju inte den första eleven som går här på skolan som har adhd. Det gick som en rysning längs ryggraden men jag la bara tillbaka den i knät -ok, jag förstår, va bra, då vet jag att allt kommer gå rätt och på bästa sätt kring honom, då behöver jag inte oroa mig.

Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att jag egentligen borde lagt fokus på min sons dyslexi. Att det va den som skulle bli den största utmaningen för dem, honom och mig. Hela skolsystemet bygger ju på att han ska kunna ta till sig text. Text i mängder. 

Det är inte så att han nekats det jag bett om direkt men som jag ser det nu så finns INGA fungerande rutiner. 

Vem har ansvaret för att hans dator fungerar?

Vem har ansvaret för att alla hjälpmedel som står i hans utredning ska finnas installerade i hans dator?

Vem har ansvaret att hjälpa honom förstå detta? 

Vem har ansvaret att öva med honom?

Hur ser rutinerna ut på skolan kring detta?

Häromdagen var jag och min son på ett möte med en man som är ansvarig för hjälpmedel i kommunen där vi bor. Min son har tagit med sig sin dator för att vi ska få lära oss hjälpmedlen(1½ vecka kvar på 7an?!?!) Det tar 45 minuter för hans dator att starta upp!!!! Sen upptäcker jag till min fasa att INGA av hans hjälpmedel som står i hans utredning finns installerade i hans dator. Jag var så rasande att det skummade i kroppen. En känsla som tillslut går över till illamående och huvudvärk för mig om jag inte tar ansvar för den. De använder digitalt läromedel på hans skola vilket betyder att allt finns i hans dator webb-baserat. Det har absolut inte på något vis vart enkelt och särskilt bra utvecklat. Uppläsningsfunktionen är helt bedrövlig och inget är lättöverskådligt men det är vad som funnits. Men hans andra hjälpmedel som Stava rex, Spellright, Claroread, scanner-mus, inläsningsfunktion m.m. fanns inte ens. Det behövs i Word.

Jag fattar inte att han överhuvudtaget klarat 7an???!?!

Min paranoida sida säger mig att de driver honom till att straffa ut sig själv och bli ett barn som trilskas och krånglar och sen lägger man skulden på honom att vara svår att han att göra med men jag slår bort den tanken.....ett tag till...

Han har adhd och hör till den minoritet av barn idag som inte föredrar att spendera sin fritid framför en dator. Detta är till hans nackdel såklart men så ser hans personlighet ut och jag vill inte tvinga honom sitta framför en dator på sin fritid. Jag tror inte att hans fritid ska fyllas med att öva på sina hjälpmedel för att klara sin skolundervisning. Det ska ske på skoltid av skolan enligt mig. ANNARS är det inte en likvärdig skola. Då är hans skolgång beroende på hur mycket jag engagerar mig som förälder. Det handlar absolut inte om att jag tror mig vara ansvarsfri och inte vill studera med min son. Men jag vill att vi tydliggör ansvarsbiten. Ska jag vara nitisk så ska ju inte hans resultat vara beroende av oss föräldrar. Vilket jag självklart vet att den är till 95%. Det är ingen likvärdig skola idag. Det är en utopi 2015 i Sverige.

Jag är så evigt tacksam över föreningar som Föräldraföreningen för dyslektiska barn och Attension men oxå över Adhd-center. Tack för allt stöd och kunskap!!!

Skolstart. Information efterlyses!

Absolut ingen information, ingen alls!
Jag har inte fått ett endaste mail eller samtal kring hur upplägget kring min sons skolgång ska se ut under högstadiet. Vi fick ett avslutningsmöte innan avslutningen i 6an men sen tyst....tyst som i graven. Nu är det ny rektor ny lärare ny del av skolan nytt att gå mellan klassrum. Mkt hålla reda på sig själv, vilket inte är en adhdpersons starkaste egenskap.

HALLÅ!?!?! År 2014. Mail. Snigelpost. Mobiltelefon. Hemtelefon.
Ja jag är lite irriterad, men irriterad är inte så farligt, det finns värre växlar.

Jag kommer inte att döma skolan efter det här misstaget, som jag absolut ser det som. Men jag kommer inte acceptera att hållas utanför min sons skolgång. Absolut INTE!! Jag ska ha med allt att göra, ska ge "näsan i blöt" ett utseende och jag kommer att bevaka varje situation som en örn. Sorry, sån är jag.  Jag vet dessutom att jag måste, det har bevisats tidigare. Dessutom har jag massor med kompetens inom området, vilket jag är oerhört tacksam över.

Han fick med sig ett brev hem idag med kalendarium, IT-avtal, kontaktuppgifter och 2 ex av schemat. Schemat var i A5-format!?!?! grått, stl på bokstäverna ca 8, allt grått, inga färger..... vad hände med de kognitiva verktygen/anpassning? Alla kan göra misstag och jag har mailat hans lärare och bett om ett schema som är anpassat efter hans dyslexi och ADHD. Tänker att hon säkert bara haft mkt att göra och det blev fel den här gången.
Jag saknar kallelse till möte samt intervallen på uppföljningsmötena, åtgärdsplan, hjälpmedel, kognitiva verktyg, handlingsplan etc.

Med andra ord, jag har ingen aning om nått och så ska det inte vara.

Det jag sett hittills uppfattar jag som att nått missats, men jag kan ha fel. Det har oxå hänt förr kan jag ödmjukt erkänna.

Dock inser jag att denna höst kommer att innebära många timmar med sömnlösa nätter.

//En mycket orolig förälder som i slutändan alltid bär största ansvaret så försök inte ens hålla mig utanför

Vårdbidrag och försäkringsbolag

Då var det dags att skicka in ansökan för vårdbidrag till försäkringskassan samt till försäkringsbolaget.

Att fylla i blanketter kan vara bland det värsta jag vet. Till försäkringsbolaget var det bara att skicka in kopia på utredningen så skulle de återkomma efter sommaren med beslut så det var ingen kaos men försäkringskassans blankett. Jag har aldrig i mitt liv lyckats fylla i en blankett till dem utan att det blivit fel. Jag har något som jag kallar Myndighetsdyslexi, min hjärna blir helt blockerad och jag övertolkar och missförstår varje rad.

Hittade dock en bra blogg att följa.

http://bloggmalplace.wordpress.com/2012/10/31/vardbidrag-steg-for-steg/

Jag blir så glad när andra som gått före kan hjälpa mig så att min väg inte blir så knölig.....

www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/3be4e580-f09d-463f-a213-5c33e6a07dd2/vagledning_2012_01.pdf?MOD=AJPERES

Jag målar av honom på hans vägg när han skejtar och kör skateboard. 

:) 

Bra appar!!!!

http://www.skolappar.nu/sarskilt-stod/

38 sidor pp

Ja kanman bryta ihop så gör man det, framförallt om man är barn och vet att 38 sidor historia väntar i läxa när man kommer hem.
När tårarna och utbrotten kommer innan man ens startat datorn vid köksbordet, det är då man vet att det blir en tuff utmaning med blod svett och tårar.

SÅ var det idag.
Jag gjorde iallfall så gott jag kunde att uppmuntra och motivera. Vi gjorde tankekartor. En studiemetod som passar hans inlärningsätt bra. Annars skriver han åtminstone men idag var det minsta motståndets lag.

Vi fick ihop lite stolpar och försökte göra det lite roligare med färg och nån bild. Dramapedagog får man ju oxå lägga in i sitt cv. Olika sätt att berätta om t ex vikingatiden kan ju fånga intresset extra mkt och sätta sig i minnet lite lättare.

Fortsätter skriva imorgon....lång dag med många intryck..

Gonatt

Vi är med på Tv4

http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2589681

Min son Linus

http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2589336

Adhd och Eye q

När det närmar sig Nationella proven gäller det att fylla på sitt barn med så mycket skydd mot kränkningen den kommer att bli utsatt för så han klarar sig någorlunda helskinnad igenom.

Vi har precis börjat med Eye Q igen. Vi har hållit på med det sen ungefär 4 år tillbaka. Han äter 6 stycken eye q, en magnesium, en folsyra/B2 och 2000ie dvitamin varje morgon. Det går oftast bra och framför allt när han faktiskt själv upplever att det blir skillnad. Alltså lättare att koncentrera/fokusera sig.

Den bästa effekten får han precis i början och den håller i sig några veckor för att ungefär vid 3 månader börja avta. Då brukar vi göra så att vi avbryter vid skolloven för att få bättre effekt när lovet är över. Hittills har det fungerat bra.

Men att naturmedicinera sitt barn är INTE gratis vill jag tillägga men så får det vara tills vi känner att det inte räcker för att skolan ska fungera....vi närmar oss den gränsen...

Vi gjorde hela veckans läxa på 1 tim

Igår efter hockeyträningen hade jag bestämt och förberett honom att vi skulle försöka göra alla läxa på 1 timme. Han knorrade givetvis men jag förklarade att vi måste prova nya varianter och se om det är lättare  och den här veckan är det hockeymatcher och träningar och jag jobbar sent osv.... det finns inte mkt tid f ö.

Mycket riktigt, jag hämtade honom, han knorrade lite , sa inte ett ord på 1 tim medans han duschadde och käkade. Jag förklarade att det blir lättare om han inte går in med sånt motstånd. Försök att låtsas att det är ok iallafall. Mitt tålamod började ta slut så jag hade svårt att bita ihop längre.

Men jag värmde bullar och tog fram mjölk. Försökte göra stunden lite mer positiv och trevlig även om självaste sysslan i sig inte var det.

Vi satte i gång. Vi började med "det svåraste" som han uttryckte det, engelskan och 20 minuter senare så var den klar. (Förutom glosorna men dom hade vi valt ut och skulle öva in sen) Sen valde han matematik och på ungefär 20 minuer var den oxå klar. Check! Jag påminde honom att gå upp och gå llite medans jag förberedde för sista läxan, svenskan. Tack o lov så har jag skrivarkurser i mitt jobb och är van att jobba med just dessa övningar som gestaltbeskrivning, miljöbeskrivning osv. Jag har mina knep hur man får tag i skrivarens bilder och han tyckte t.o.m. att det var lite kul :) 20 minuter senare var vi klar med den. Check! Sen tittade han igenom glosorna och jag förhörde i 5 min sen satt dom. Check! (Fast vi repeterar dom senare i veckan en gång)
Givetvis är det jag som skriver när vi gör läxan, för att han ska orka och det ska vara en bra stund så gör jag så. Han kämpar hela dagarna i skolan med sitt skrivande och läsande så för att vi ska hålla det positiva kvar så gör JAG skrivandet och läsandet(ev hans hjälpmedel). Poängen är ju att han ska förstå vad han gör och varför osv.

Han var helt chockad efteråt. -är vi klar???? Vi skrattade och gjorde highfive på den. Han var så otroligt lättad och kom sen flera ggr under eftermiddagen och sa -mamma, fattar du att vi är klar med läxan?!?!

Han sov hos sin pappa i natt men jag tror han somnade med ett leende på läpparna och bomull i magen, det gjorde iallafall jag.

Härliga läxfriavecka, VÄLKOMMEN!!

<3

Glöm inte DYSLEXIMÄSSAN i Sthlm till helgen!!

Möte kring min sons skolgång

Han har 2 fantastiska pedagoger!!! Tack o lov, dom i sin tur är ju bakbundna på sitt sätt men dom gör verkligen så gott dom kan.

Ikväll har vi gått igenom hans Åtgärdsplan. Vi tog ämne för ämne och identifierade problem och lösning i varje.

Ex
Matematik
Problem: multiplikationstabellen
Åtgärd: Tabellkort och miniräknare

Osv

Jag rekommenderar oxå alla föräldrar, pedagoger etc att gå in på Ur.se och titta igenom dokumentärserierna "Jag låtsas som ingenting men egentligen känns det förjävligt" och programmen kring dyslexi som sändes i våras. Tittade på programmet om Föräldrarperspektivet idag och det var 100% igenkänning. Allt dessa föräldrar sa har jag nångång vart med om eller tänkt. Helt sjukt!

Jag var oxå iväg på biblioteket ikväll och ordnade med inloggning till Legimus där vi kan ladda ner talböcker så han har i skolan på sin dator.
Sen har vi köpt en dator hem till honom och installerat alla hjälpmedelsprogram Stava rex, Spell right och Claro read.
Dessutom har jag ringt Folksam angående medel till hjälpmedel. Det finns alltså försäkringsbolag som kan betala en del till dessa hjälpmedel som behövs köpas in. I skolan betalar ju skolan men hem  kan det dra iväg och bli ganska ordentligt dyrt.

Svt:s programserie om Dyslexi

Jag tycker att alla runt ett barn som har dyslexi ska ta sig en stund få & då och plöja igenom Ur.se:s dokumentärserie och program för att förstå hur tufft vi har det med skolan. OCH om vi upplever att det är tufft så är det ändå ALLTID tuffast för barnen.

Jag tänker att det kanske är lättare för andra att förstår hur jobbigt det är att gå i skolan för ett barn med dyslexi om man beskriver det som en metafor att han varje dag springer ett marathon sen på kvällen ska vi ändå tvinga upp honom för Hammarbybacken, ibland en gång ibland två gånger. Varje läxa är en gång vardera.

Som ni alla förstår så är jag 100% emot läxor...tror vi alla vill umgås och kan umgås med våra barn utan skolans inblanding i vår fritid.

Dessutom så är de värsta förlorarna barnen som förutom att de har dyslexi kanske inte har fungerande föräldrar av olika anledningar allt från karriärföräldrar till missbrukare. De barnen har inte en chans, dom är redan dömda att misslyckas och varje dag i skolan i 9 år(antal dagar?) Går dom till skolan och mår fruktansvärt dåligt!!!!!
Vi pratade om det igår kväll. Jag var ledig hela dagen igår och jag "jobbade" med dyslexin från 8-20. Allt ifrån att titta igenom dokumentärer, ringa logopeden för ev kompleteringsuppgifter till försäkringsbolaget, ringa Folksam för ev medel till hjälpmedel, googla allt jag hittar om åtgärdsplaner och tips kring dyslexi, leta föreläsningar och mässor, köpa dator, installera alla hjälpmedel, sätta mig in och förstå hur hjälpmedlen fungerar, göra läxor med min son när han kom hem och förstod att han fått en ny dator med allt han behöver i(behöver jag beskriva lyckan?!?) åtgärdsprograms möte på skolan, till biblioteket för att ordna med inloggningsuppgifter för Legimus, maila dom uppgifterna till läraren, hem försöka förstå hur det fungerar, ladda hem en ljudbok på paddan(fungerade lättare på paddan än datorn). + handla, laga mat och hämta från hockeyträningen...
Stupade i säng 22.00
Kvar till idag:
Köpa hörlurar som han både kan använda som hörselkåpor och lyssna på sina hjälpmedel i skolan.

Jag vill oxå nämna att min sambo, min sons bonuspappa, är en helt fantastisk människa som är 100% engagerad i allt kring detta och fixar och donar där jag inte räcker till. <3 <3 <3

Www.ur.se

Fdb föreläsning

Igår skulle jag gått på en föreläsning på föreningen dyslektiska barn om Att hjälpa dessa barn studera svenska och engelska men eftersom motlut är vår melodi så blev min son sjuk och jag fick vara hemma. :(
Jag ska dock boka in Dysleximässan  i Sollentuna i Oktober i min kalender. Jag ska sitta där och anteckna å varenda föreläsning och fylla på med kunskap.

Jag jobbar 75% nu vilket är bra eftersom då har jag en helt annan energi och kraft att lägga till det här. Ska kolla upp kurser på universitetet och högskolor kring ämnet. När min son gått ut skolan tar jag väl en fil kand i ämnet.

Kvällens sammanbrott

Vi försökte göra en mysig stund kring läxorna. Vi valde att beta av matteläxan eftersom det ändå är hans enklaste ämne av svenska, engelska och matte. Det gick bra tills vi kom till sista uppgiften, då var all ork slut. Kaosen var ett faktum. Det blev ingen krigszon men vi blev ledsna båda två. Vi gjorde klart iallafall och fyllda med dåligt mående skulle vår helg ändå försöka avslutas med en mysig känsla framför tvn. Vi lyckades någorlunda men på natten vaknade jag kl 3 på natten av en krypande oro. Så jobbig att jag blev tvungen att gå upp och kolla på tv. Jag kan inte förstå hur det funkar i skolan.
I eftermiddag ska jag dit på möte. Jag skickade ett mail där jag frågade om inte L kunde få göra muntliga läxförhör och när det är läsförståelse borde väl han få uppläst för detär väl ändå förståelsen, inte läsningen man testar eftersom vi redan vet att han har dyslexi.

Blev kallad till möte efter det mailet. Kan vi ha ett möte kring Ls skolgång?

Enligt min son är det värre med dyslexin än hans ev adhd(mitt i utredning)..

Tycker synd om honom varje morgon när han går till skolan. Men han går iallfall ännu till skolan, han har ju inte börjat högstadiet än....

OM de vill att han ska gå om tänker jag vägra! Det är deras skydighet att han hänger med i skolan, han har inga inlärningssvårigheter om han bara får använda sina hjälpmedel. De har en döv kille i klassen, dom tar inte av honom hörapparaten för att det anses vara fusk, de har en tjej med glasögon i klassen, de tar inte av henne dem heller.....
Redan ångest inför eftermiddagens möte.

Föräldramöte

Besviken, oroad, irriterad lämnade jag föräldramötet förra veckan. 
När bestämdes det att lärares primära arbetssyssla ska vara att dokumentera varje minut och sekund som våra barn är i skolan? När blev att lära ut sekundärt?
Jag ska alltså kunna gå in och kolla varje lektions innehåll på schoolsoft, varför? Jo om mitt barn är sjuk så ska jag veta vad vi ska ta igen där hemma.

Mamamia, ta det lugnt!! Barn är barn. Vi ska inte bränna ut våra barn innan dom ens blivit vuxna, räcker det inte att vi har flest utbrända och deprimerade i världen av vuxna måste vi ta den ocharmiga "vinnar"positionen på pallen angående våra barn oxå?
Stackars små kallsvettandes beslutsfattare som agerar i panik och kortsiktigt. Snart borde någon anmäla er för brott mot Barnkonventionen.

Jag ska skriva om min sons facit i livet och det tar kraft!

Eftersom jag arbetar inom socialt arbete så går jag mkt på olika föreläsningar. Häromdagen gick jag på Ingvar Nilssons föreläsning Att mäta det omätbara. En helt fantastisk föreläsning som jag önskar att varje beslutsfattare i landet kunde höra som sin kvällsbön...
Jag tänker inte återberätta hela här men summasumarum är att om vi ger barn med olika funktionshinder adhd, add, dyslexi etc de resurser som de behöver i t ex skolan så sparar vi enorma kronor i slutändan för samhället. Jag som person, gillar inte att vi ska se till människors kostnader men verkligheten gör ju att vi som jobbar med hjärtat oxå måste titta på socioekonomiska frågorna. Vare sig vi vill eller inte.
Om man tittar på vad som händer med ett barn som inte får det stödet de behöver så hamnar det barnet utanför samhället, i värsta fall kriminalitet och missbruk.

Jag kan ha svårt att sova i perioder när jag oroar mig förmkt om framtiden. Jag kliver upp på nätterna och sätter mig bredvid min son och tittar på honom. Han ligger där och snusar och sover så skönt och han har ingen aning om att han är dömd till ett facit som innebär utanförskap m.m. Det gör så ont i mig när andra människor inte förstår eller bagatelliserar min oro.

Det händer att jag kryper ner med honom och gråter mig till sömns. 
Jag kommer inte att ge mig!
Jag tänker skriva om min sons facit! 

Första varningen i skolan

Nu börjar det.

Ämnesvarning. Utvecklingssamtal och första varningen och så klart i engelska. Tack och lov har vi lyckats avstyra honom från att läsa ett till språk nästa år i 6an. Det känns hemskt men vi måste oxå skydda honom från de hårdaste fallen. Han ska bara se till att ta sig igenom skolan men godkänt i alla ämnen och då tycker jag/vi inte att han ska lägga till fler språk. Med tanke på den obefintliga viljan till att göra läxor så ska vi inte skaffa fler än vi nödvändigtvis måste....

Trots att det inte var bara eller mest rosor på mötet så sa han efteråt -va bra det gick! 

Min underbara, fantastiska, finaste, bästaste unge. -ja, det gick bra :)

Jag älskar dig för den du är!