Tips att tänka på för dig som är föräldrar

Mina tips till dig är
-ALLTID lärare(mentor) och specialpedagogen med på möten om ditt barn går hos en sådan
-max 5 veckor mellan mötes tillfällena
-ha alltid din kalender med
-maila in det du tycker är viktigt att ni tar upp till möten, så lite som möjligt ska komma upp på bordet som en överraskning på mötet och kunna skjutas upp till ytterligare nästa möte
-försök att håll dig "sams" m skolan så långt det bara går, var vänlig men bestämd.
-uppmuntra och ge dom positiv feedback då saker fungerar
-ta kontakt m Föräldraföreningen för dyslektiska barn, ett otroligt stöd att ringa och fråga när stormen driver in
-försök att behålla kontakten med logopeden
-kopiera och scanna in utredningen så du alltid har den till hands
-sätt personligt ansvar för vem som gör vad på skolan
-veckovis återkoppling hur det går för honom i skolan, behöver inte vara långt, bara ett stycke
-va vaksam hur det går m klasskamraterna, barn kan vara elaka små människor
-läs ALLT du kan komma över. Forskning är alltid bra att komma med
-skriv ut berörda delar ur skollagen
-på skolmöten. Ta alltid med dig dessa delar, logopedutlåtande, åtgärdsplaner
-maila om allt, så allt finns dokumenterat. Inga muntliga överenskommelser. Om du och skolan samtalar kring ngt du tror kan vara viktigt att ha med i framtiden. Be vederbörande skriva ner och maila det till dig
-va lyhörd på alla signaler din son ger. Blir han trött av att läsa. Sluta direkt. 
-läs matteuppgifter. Onödigt att läsa för honom om det tröttar ut honom. 
-Skaffa snabbt alla hjälpmedel han kan tänkas behöva. Vänta inte en dag.
-kolla med ert försäkringsbolag. Ni får en dator upp till 10000 har jag för mig. Mot en liten kostnad såklart. 
-sök vårdbidrag hos försäkringskassan
-han ska ALDRIG sitta på raster och göra skolarbete. Han om ngn behöver vila. Jag läste en gång att det generellt är 7 ggr jobbigare för en dyslektiker att läsa. Vilket betyder att om han läst i 10 min. Så är han lika trött som vi som inte har dyslexi är när vi läst 70 min.
-se till att ngn på skolan tar ansvar för att lära honom alla hjälpmedel. Min erfarenhet är tyvärr att det är en hög medelålder med bristfällig datavana som är spec.pedagoger. (vi kan ha haft otur så isf ber jag om ursäkt)
M.m.

(detta är ett inkopierat inlägg som jag skrev i ett flöde på fb så därför ser det annorlunda ut än annars...)

En liten bok om dyslexi /Martin Ingvar

Jag vill flagga extra mkt för den här boken. Den gick rakt in på min tio-i-topplista.

Grundreglerna är enkla och går att få fram direkt ur vad vi vet om hjärnan:

• Minska stressen eftersom det ger dålig inlärning. Därför måste lärmiljön rensas från det som framkallar stress. Mobbning och fysisk utsatthet får inte förekomma inom ramen för skolan. Barn föds inte som färdiga, goda människor utan behöver gnuggas mot ett fungerande moralsystem. Barnet måste också sova tillräckligt eftersom för lite sömn ger stress.
• Att inte veta hur mkt man har kvar att göra av en arbetsuppgift är ett mycket vanligt stressmoment idag. Har man dessutom känslan av att man inte kommer att klara det blir det ännu värre. Om läraren gör klart för eleven vad som förväntas minskar stressen. Om förväntningarna är rimliga, vet eleven att han kan leverera och då blir det väsentligt lättare att klara av sin inlärning och träning.
• Alla barn ska ha rätt till öppet erkännande för sin arbetsinsats utan att vara rädda för att bli mobbade. På Rinkebyskolan utanför Stockholm har man visat att det går att få bort det negativa grupptryck som ligger bakom antiplugg-attityden.
• Påminn eleven om tiden, att det till exempel snart är dags för redovisning av ett helt område. Detta är särskilt viktigt för de barn som utöver dyslexin har en påverkan på sin koncentrationsförmåga. De är alltid extra utsatta i lärmoment som innehåller eget ansvar.
• Som lärare bör man också föra ett samtal med den enskilda eleven om vad som stressar just honom och gemensamt resonera kring hur man ska hantera det.
• Färdigheter måste nötas in. Hjärnans inlärningssystem är uppdelat i det som leder till färdigheter och det som mera har med kunskap att göra. Färdighetsträningen har negligerats eftersom det underliga begreppet "pluggskola" har tillåtits få makt över tänkandet i skolan.
• Stora delar av läsningens och skrivandets grunder är just färdigheter och inte kunskaper. Det är inte med minskad innötning som man hjälper ett barn med dyslexi, utan med mer innötning.
• För att det ska lyckas måste man se till att det är roligt, fokusera på framgångar och förvissa eleven om att någon har ögonen på honom och verkligen bryr sig om att det går bra. Under perioder med innötning är regelbunden sömn särskilt viktigt eftersom konsolideringen av färdigheterna sker effektivast under sömnen.
• Att lära sig fakta och nya ord är så kallad deklarativ kunskap som är beroende av att arbetsminnet fungerar. Deklarativ kunskap måste ha ett sammanhang. Om arbetsminnet tas upp av läsprocessen blir förståelsen av innehållet bristande.
• Mycket kan kompenseras av att man är förberedd på vad en text handlar om innan man läser den. Då har man redan sammanhanget klart för sig och läsningen blir en bekräftelse istället för en plåga. Gör det, och kolla själv om du lyckats. Om du inte vet vad du ska lära dig så måste du fråga. När det gäller pluggläxa, be läraren förklara sammanhanget. Fråga om du inte förstår.

Detta är ett kapitel ur boken och jag rekommenderar alla runt en männsika med dyslexi att läsa igenom denna lättlästa korta men fantastiska bok!! Köp, den kostar kring 200 kronor!! Jag har lånat den här på biblioteket som ni ser men har även köpt den idag eftersom det här är en bok som jag bara måste ha i mitt liv som stöttande förälder.