Sammanfattad information till berörda lärare

Jag brukar inte armbåga mig fram i livet och har aldrig upplevt att jag behövt. Inte för min egen del. MEN när det kommer till min sons skolgång har jag fått lära mig att sluta stå och vänta snällt i kön. Nått ska man väl lära sig av sina misstag, vad ska jag annars ha för nytta av dom.
I år har jag skickat ett mejl till samtliga av min sons lärare om hans diagnoser och åtgärdsprogram. Sammanfattat det viktigaste med 5 rader med saklig information och bett om ett mejl där de bara bekräftar att de fått mejlet.

I början av juni, strax innan betygen skulle sättas, dök det nämligen upp en mejl från en av hans lärare som han hade haft hela 7an, där personen bad honom utveckla texten han skrivit (kämpat med och var tuppstolt) och sammanfattat sitt läsår i ämnet. Hen bad honom beskriva mer utförligt. Jag mejlade tillbaka en liten rad om att hans dyslexi gör att han har ganska begränsat ordförråd så om hen kunde vara lite mer specifik i vad hen efterfrågade så skulle det kanske bli enklare för honom. På vändande kom mejlet tillbaka med svaret
-jaha, ok, då räcker det som det är. Plus feedback på hur bra han arbetat på hens lektioner under året.
....hela skolåret hade alltså gått utan att hen kände till dyslexin eller hur ska jag tolka det....Nu gällde det ett mer praktiskt arbete men det handlar om hur informationen inte kunnat nå fram till alla.

Jag gjorde ingen grej av det, det var turbo nog under den här tiden(se tidigare inlägg). Men därför skickade jag nu ett mejl till alla inblandade, givetvis med min sons godkännande. För att se att alla åtminstone hört det en gång på detta läsår.

Åk 8

Efter ett långt härligt sommarlov så är det snart dags igen att kliva in i den trånga tunneln som kan kallas Skolsystemet. Det system som jag varje dag tvingas skicka mitt barn till annars skulle det innebära fläckar i olika andra system kring mitt föräldraskap. Skolplikt kallas det. 7 an klarades med godkänt i alla ämnen och vi var otroligt stolta o nöjda över vårt år. Främst min sons förmåga att kämpa trots alla hinder på vägen.

Tråkigt nog så avslutades terminen med att jag upptäckte att han inte haft ett enda utlovat hjälpmedel installerat i sin dator. Det blev lite dålig stämning och jag är inte jättelätt att ha att göra med då men det va inte så farligt.. Jag tror att vi förstod varandra i slutändan och nu ska allt fungera. Jag kommer givetvis inte missa att kontrollera och bevaka. Jag lär av mina misstag och gör om och gör rätt.

Jag arbetar 75% och det gör jag för att ta hand om mig själv och orka vara förälder till ett barn var skolgång är beroende av att jag har koll på skolan med ALLT vad det innebär.
Jag hade en föreställning om att det var hans adhd som skulle ställa till det för honom i högstadiet men det visade sig vara dyslexin som var svårast för skolan att ha bemöta. Mkt underligt. Hela skolsystemet bygger på text eller åtminstone mkt och ändå krånglar det med hjälpmedel och i vissa personstyrda fall kompetens.
Jag har gett "gult kort" den här gången och förväntar mig bättring under åk 8. Jag hoppas och tror på förbättringar annars har jag inga problem att växla upp. Jag ligger ju än så länge bara och puttrar på ettan....

Årskurs 7

Vi började alltså åk 7 med ett möte som jag initierade eftersom vi inte hört ett ord om planeringen kring min sons skolgång eller övergång från åk 6 till åk 7. Just det förhållningssättet ställer jag mig otroligt undrande över. Bör inte alla föräldrar, speciellt vi föräldrar till barn med särskilda behov bjudas in för att höra skolans planering.
Det är mycket möjligt att ALLA lärare är överbelastade av all arbetsbörda idag men det ska inte drabba barnen, i såna fall så måste det bli krav uppåt.
Jag är egentligen i grunden ett fan av lärarkåren och beundrar människor som fortfarande vill göra gott inom områden som krossas av regelverken. Men jag kan bara inte offra min son genom att inte ställa krav på dem.
Jag ska sammanställa alla våra möten som vi haft under åk 7.

Vi överlevde höstterminen

Äntligen lov!!
Vad hände?
Nån sköt av startskottet och vi sprang. Hela hösten känns som en tjurrus men vi överlevde!
Med råge dessutom.  Betygen blev jättebra och vi firade första jullovskvällen. Kämpar man ska man belönas!!
När han får det stöd han behöver så funkar det utmärkt. Var 5e vecka har vi haft uppföljning och jag har utvärderat vad som funkat och inte.
Det finns vissa saker som jag har på min to-do-lista inför skolstarten men det ska gå att lösa. Som t ex varför måste han som har så svår dyslexi lyssna på lika många böcker som de andra. 5 st är för mkt. Hans koncentrationssvårigheter gör att det är omöjligt att lyssna länge och ofta. Skolan bidrar till hans bokhat. För mig som älskar att läsa är det en liten sorg. Jag tycker 3 räcker, skolan ska vara anpassad!
F ö är vi mkt nöjda med skolan och deras tillmötesgående.  Super!!!
Vårterminen 2015 nu kööör vi!

Föräldramöte

Besviken, oroad, irriterad lämnade jag föräldramötet förra veckan. 
När bestämdes det att lärares primära arbetssyssla ska vara att dokumentera varje minut och sekund som våra barn är i skolan? När blev att lära ut sekundärt?
Jag ska alltså kunna gå in och kolla varje lektions innehåll på schoolsoft, varför? Jo om mitt barn är sjuk så ska jag veta vad vi ska ta igen där hemma.

Mamamia, ta det lugnt!! Barn är barn. Vi ska inte bränna ut våra barn innan dom ens blivit vuxna, räcker det inte att vi har flest utbrända och deprimerade i världen av vuxna måste vi ta den ocharmiga "vinnar"positionen på pallen angående våra barn oxå?
Stackars små kallsvettandes beslutsfattare som agerar i panik och kortsiktigt. Snart borde någon anmäla er för brott mot Barnkonventionen.

Första varningen i skolan

Nu börjar det.

Ämnesvarning. Utvecklingssamtal och första varningen och så klart i engelska. Tack och lov har vi lyckats avstyra honom från att läsa ett till språk nästa år i 6an. Det känns hemskt men vi måste oxå skydda honom från de hårdaste fallen. Han ska bara se till att ta sig igenom skolan men godkänt i alla ämnen och då tycker jag/vi inte att han ska lägga till fler språk. Med tanke på den obefintliga viljan till att göra läxor så ska vi inte skaffa fler än vi nödvändigtvis måste....

Trots att det inte var bara eller mest rosor på mötet så sa han efteråt -va bra det gick! 

Min underbara, fantastiska, finaste, bästaste unge. -ja, det gick bra :)

Jag älskar dig för den du är!