Vi lär av våra erfarenheter, bra som dåliga och tyvärr så har jag inlärt i mig nu efter dessa skolår att det här lugnet som jag känner betyder inte att det flyter utan snarare att jag missar något. Jag hoppas än en gång att jag har fel.
Tack o lov så går min son fortfarande till skolan och han tycker det är roligt. Det tyckte han inte för nått år sedan.... Men nu i högstadiet har det blivit bättre.
Lägger in en bild som metafor hur jag ser mig själv och min roll som förälder till ett barn med behov i skolan. Jag säger inte att skolan är hundar. Absolut inte! Men jag ser det mer som att jag måste hela tiden ha koll på varje lärare/ämne och om jag missar något så blir det inte bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar