Att alltid vara på tå....

...precis när jag hinner hämta igen lite energi så dyker det upp ett nytt hinder. Idag skickade jag mitt absolut argaste mail till skolan nånsin. Jag brukar hålla god ton. Vänlig men bestämd. Men då small topplocket! När lärare uttrycker sig kränkande till mitt barn som ber om hjälp utifrån sitt funktionshinder dyslexi som gör det näst intill omöjligt för honom att läsa Bibeln(de läser alltså religion nu...), bemöts av nedlåtande svar som  -det är lika för alla och -det är inte svårt om du anstränger dig, det är värre för mig som är gammal. Där och då känner jag att det är tillåtet för mig att bli förbannad. ÅH, va skönt det kan vara att bara få explodera. Alltså inte på ett ickeproduktivt sätt, utan att hålla sig till kärnan och ändå uttrycka sin ilska.
 
Jag säger bara skolan...tack o lov så fungerar det i jämförelse med andra väldigt bra för oss (förutom just denna lärare som ligger några steg efter de övriga kollegor). Det beror säkert på massor av variabler och jag är en av dessa. Jag kan stolt säga att jag är en superpedagog och tigrinna i samma kropp MEN även solen har fläckar som min far brukade säga...


Den skola som bedrivs i Sverige idag är ingen likvärdig skola. Den hänger på föräldrarnas kunskap, språkkompetens, ekonomi, arbeten, civilstånd osv osv man kan inte påstå att man driver en likvärdig skola så länge inte ALL undervisning sker på skolan under skoltid. Som jag ser det skulle jag t.o.m. vilja driva det så långt att skolan bryter på Barnkonventionen när de ger läxor som helt självklart inkräktar på barns fritid. Vilket är emot Barnkonventionens paragraf om rätten till sin fritid.