Att ha ett barn med funktionsnedsättning innebär mycket oro och att inte ha stenkoll på upplägget i skolan kan vara förödande för oss. Därför är jag otroligt tacksam över att jag igår var på första mötet på skolan. Att få träffa en av hans mentorer samt spec.läraren och berätta förutsättningar och sammanfattning av tidigare skoltid, ställa alla frågor och få svar ger mindre utrymme till grubblerier.
Det var ett bra möte och jag känner mig trygg med deras kompetens. Om en månad ska vi tillbaka för att skriva Åtgärdsprogram.
Jag hade tillsammans med min son fyllt i pappret: Så här vill jag ha det i skolan. Från adhd-center. Det gjorde att hans röst fick höras i vimlet av vuxnas lösningar. Så skönt!
Vi kom smidigt fram till
-han ska sitta långt fram
-ha alla dataprogram som tidigare+en scanner-mus och hörlurar.
-miniräknare, tabellkort
-lärarna ska skriva tydligt på tavlan
-muntliga förhör, prov samt redovisningar
-ingen tidspress
-typsnitt verdana, stl 12, korta rader, ljusgrå bakgrund(detta fixar vi på hans dator bara den kommer hem...)
-alla skolböcker i dubbel uppsättning så han har hemma, de har nått abonnemang med gleerup som gör att allt ska finnas digitalt(detta måste jag sätta mig in i)
-alla skolböcker i ljudform. Vissa finns bara i CD men det ska vi hjälpa till och lägga på en USB-sticka.
-fotografera tavlan eftersom han sällan hinner skriva av
-hjälp med uppstart, kolla då och då att han inte "dagdrömmer" samt avslut
-arbeta med Tankekartor, rektorn hade ev nått nytt program
-ALDRIG NÅNSIN utsättas för att läsa högt inför klassen. Jag har dessutom vart noga att berätta för honom att han har rätt att säga Nej! och om det mot förmodan skulle ifrågasättas -Nej, jag har dyslexi och om det mot förmodan skulle ifrågasättas så har han mitt godkännande att lämna klassrummet omedelbart så reder jag ut det sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar