lördag 22 februari 2014

Bra sida. Bra tips!

http://www.ismart-project.com/sv/

fredag 21 februari 2014

torsdag 20 februari 2014

Att ha ett högenergibarn

Tidigt märkte jag att han var ett högenergibarn, han vill fram snabbt i livet. Hade inte tid att vänta med något. Så är iofs många barn men så oxå för mig. Han väntade inte en gärna med sin fysiska utveckling.

3 månader och 1 dag, snurrade runt,
4 månader satt själv
6 månader och 1 vecka, kröp
8 månader 3 veckor, gick
1 år började springa och sen sprang han sig fram i livet tills han började med hockey 8 år gammal. Då för första gången använde han ordet trött, som tidigare inte funnits i hans ordförråd. Jag och hans bonuspappa tittade oroligt på honom och tänkte att han måste vara deprimerad. Vi ställde 100 frågor om det var nått som inte var bra? var han på gång att bli sjuk? hade det hänt något i skolan som han ville prata om? Ja på det viset malde vi på tills han vänligt men bestämt suckade och svarade något irriterat på oss -nej, det är inget, jag är bara trött. Då får polletten ner, han hade ju vart sådan sen han började på hockeyn 1 månad tidigare. Det blev lösningen för honom. Hockey är det bästa han vet. Han har tidigare sysslat med innebandy och fotboll men har tyckt att det gått för långsamt. Han har hela sitt liv gasat när han blivit trött eller när jag upplevt att han vart trött, det kliar i kroppen, har han sagt.(magnesium har vart super mot kliet lr myrkrypet)
Det är 6 dagar i veckan och han älskar det. Självklart blir han trött ibland och vill göra andra saker men det händer oxå att det har vart träning 6 dagar och på 7e dagen när det är uppehåll vill han åka på allmänhetens åkning. För de oinvigna i hockeyvärlden är det inte blod svett och tårar varje träning, ibland har dom tex teori och då händer det att dom kollar på match utifrån olika uppgifter.

Ett tag så knorrade man lite i skolan tills han av en anledning blev tvungen att avstå under en 2 veckors period. Då insåg man snabbt vad hockeyn har för positiv effekt för honom. Han satt ju inte alls stilla i klassrummet under uppehållet och fick jättesvårt med koncentrationen.


Det här var vi <3 <3 <3 




onsdag 19 februari 2014

ADHD

Vår utredningsresa är på sista versen. Jag vill börja med att säga att hittills har alla våra möten vart 100% lyckade. Alla läkare, psykologer, specialpedagoger har vart fantastiska. Vilket bemötande!! Tack alla inblandade i Nacka. Den utredningen vi fick ta del av för en tid sen var en exakt beskrivning av hur jag själv har "kartlagt" min son. Jag har ju givetvis inte kunnat låta bli att ta nytta av min yrkeskompetens när det gäller de delarna. MEN jag har vart noga med att hålla mig tillbaka och verkligen koncentrerat mig på att stanna i min roll som mamma. Självklart har jag vart orolig och min kontrollbehov har pockat på uppmärksamhet...-gör dom verkligen sitt jobb?(i fråga om tid, dåligt tålamod som jag kan ha....) vet dom egentligen vad dom gör nu? (vi och skolan fick ta del av utredningen först, min son sist) kan de verkligen kartlagt honom på så få tillfällen, jag menar visst vi svarade på 180 frågor men jag hade velat berättat en roman om hur han är, vad hans tillkortakommanden är, vad hans styrkor är, när han är si och när han är så.
Det behövdes aldrig. Allt var fantastiskt, det har vart ett superkompetent team runt oss.

Hans lättnad över att få svaret varför det är så svårt med vissa saker blev en känsla av befrielse för honom.
-mamma, det värsta är ändå inte adhd:n, det är dyslexin, sa han den dagen.
Vi skojade om att han har iallafall papper på att han är normalsmart och det har inte alla! :)

Som hans barnpsykolog sa:
Hela orkestern finns på plats och är jätteduktiga, dirigenten är dock på semester....
Vi får se hur vi får dirigenten att komma tillbaka från semestern men en sak har vi dock accepterat och det är att naturmedicin räcker tyvärr inte längre. Jag önskade det av hela mitt hjärta men det är inte alltid man får vad man önskar sig.


Anpassningsmöjligheter som är tillåtna under NP enligt Skolverket

Så här skulle man kunna tänka sig att texten ser ut för min son. Fast den dessutom rör sig lite.....

En liten bok om dyslexi /Martin Ingvar

Jag vill flagga extra mkt för den här boken. Den gick rakt in på min tio-i-topplista.

Grundreglerna är enkla och går att få fram direkt ur vad vi vet om hjärnan:

  • Minska stressen eftersom det ger dålig inlärning. Därför måste lärmiljön rensas från det som framkallar stress. Mobbning och fysisk utsatthet får inte förekomma inom ramen för skolan. Barn föds inte som färdiga, goda människor utan behöver gnuggas mot ett fungerande moralsystem. Barnet måste också sova tillräckligt eftersom för lite sömn ger stress.
  • Att inte veta hur mkt man har kvar att göra av en arbetsuppgift är ett mycket vanligt stressmoment idag. Har man dessutom känslan av att man inte kommer att klara det blir det ännu värre. Om läraren gör klart för eleven vad som förväntas minskar stressen. Om förväntningarna är rimliga, vet eleven att han kan leverera och då blir det väsentligt lättare att klara av sin inlärning och träning.
  • Alla barn ska ha rätt till öppet erkännande för sin arbetsinsats utan att vara rädda för att bli mobbade. På Rinkebyskolan utanför Stockholm har man visat att det går att få bort det negativa grupptryck som ligger bakom antiplugg-attityden.
  • Påminn eleven om tiden, att det till exempel snart är dags för redovisning av ett helt område. Detta är särskilt viktigt för de barn som utöver dyslexin har en påverkan på sin koncentrationsförmåga. De är alltid extra utsatta i lärmoment som innehåller eget ansvar.
  • Som lärare bör man också föra ett samtal med den enskilda eleven om vad som stressar just honom och gemensamt resonera kring hur man ska hantera det.
  • Färdigheter måste nötas in. Hjärnans inlärningssystem är uppdelat i det som leder till färdigheter och det som mera har med kunskap att göra. Färdighetsträningen har negligerats eftersom det underliga begreppet "pluggskola" har tillåtits få makt över tänkandet i skolan.
  • Stora delar av läsningens och skrivandets grunder är just färdigheter och inte kunskaper. Det är inte med minskad innötning som man hjälper ett barn med dyslexi, utan med mer innötning.
  • För att det ska lyckas måste man se till att det är roligt, fokusera på framgångar och förvissa eleven om att någon har ögonen på honom och verkligen bryr sig om att det går bra. Under perioder med innötning är regelbunden sömn särskilt viktigt eftersom konsolideringen av färdigheterna sker effektivast under sömnen.
  • Att lära sig fakta och nya ord är så kallad deklarativ kunskap som är beroende av att arbetsminnet fungerar. Deklarativ kunskap måste ha ett sammanhang. Om arbetsminnet tas upp av läsprocessen blir förståelsen av innehållet bristande.
  • Mycket kan kompenseras av att man är förberedd på vad en text handlar om innan man läser den. Då har man redan sammanhanget klart för sig och läsningen blir en bekräftelse istället för en plåga. Gör det, och kolla själv om du lyckats. Om du inte vet vad du ska lära dig så måste du fråga. När det gäller pluggläxa, be läraren förklara sammanhanget. Fråga om du inte förstår.

Detta är ett kapitel ur boken och jag rekommenderar alla runt en männsika med dyslexi att läsa igenom denna lättlästa korta men fantastiska bok!! Köp, den kostar kring 200 kronor!! Jag har lånat den här på biblioteket som ni ser men har även köpt den idag eftersom det här är en bok som jag bara måste ha i mitt liv som stöttande förälder.


Går och funderar på att anmäla skolverket för diskriminering.

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Diskrimineringslag-2008567_sfs-2008-567/


Det står ju tydligt funktionshinder. Så varför inte? Om vi säger att 100 personer gör en anmälan, vad skulle de göra? Lägga ner? Nej det tror jag inte. Jag uppmanar till uppror.

tisdag 18 februari 2014

Att höra ordet först och sen se ordet kanske är bättre

http://spraktidningen.se/blogg/omvand-lastraning-kan-gynna-dyslektiker

En bild av hur vi har det varje dag

Efter ca 10 min läxa så rinner tårarna på honom. Han har genom min hjälp hållit fokus så gott det går. 
Älska läxor!!! Ja varje sekund vet ja!! 

Svenska folkets önskan

Björklund gör oss en tjänst. Avgå idag!!

måndag 17 februari 2014

Att kämpa som han gör och ändå inte räcka till

Då och då ramlar jag ner i Det stora hopplöshetens hål, fylld till bredden med oro och förtvivlan. När ingenting vi gör räcker till, när vi ger allt och vi ändå faller. Att varje dag bli tvungen att skicka sitt barn till något som jag vet han mår dåligt av känns så hemskt att mitt hjärta blöder och min bröstkorg krampar. Jag älskar honom mer än livet själv och skulle göra precis vad som helst för att han skulle få det lättare.
Att se hans blick slockna, att höra honom beskriva sin upplevelse av dagen, att se honom kämpa med sina tillkortakommanden och att känna hans sorg att inte vara som alla andra gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta. Det känns som min bröstkorg fylls av vulkanlava som rinner genom varenda ådra i min kropp....och ändå är det ingenting motför vad han känner. Ibland när jag tröstar är det som att jag står på repeat och jag undrar om det fortfarande hjälper och om det fortfarande tröstar, hur länge kommer det att göra det?
Nu har vi snart tagit oss till högstadiet och jag vet, som alla andra, att då blir det ännu tuffare. Kommer han tillslut att driva omkring i korridorerna och vara en sån som alla vuxna tycker är jobbig och besvärlig? En sån som andra föräldrar inte vill att deras barn ska vara med? Och då undrar jag:
Fick han ens någon ärlig chans att lyckas? För tro mig, vi och framför allt han, gör så gott han kan och mycket mycket mer!...

Non vitae sed scholae discimus

onsdag 5 februari 2014

Boktips

-En liten bok om dyslexi av Martin Ingvar

-David och Goliat av Malcom Gladwell

Båda dessa böcker går att låna på biblioteket

Medicinera från hälsokost

Så här gör vi:
6 st Eye-q, Omega 3 och 6, för koncentration och hjärnans funktion
2 magnesium, för att slippa myrkryp i kroppen
1-2 b12 med folsyra i, för nervsystemet i hjärnan
1(2000ie) d-vitamin för glädje och immunförsvar
Varje morgon året runt(utom d-vitamin) äter han detta. Eftersom effekten avtar så gör vi alltid uppehåll under lov sen kör vi på fram till nästa uppehåll och så fortsätter vi året om, det räcker absolut inte till men det blir iallfall något lättare för honom. Han märker skillnaden själv.

Maila mig om ni har frågor kring detta.
....och nej, det är varken gratis eller billigt, men alternativet att vara utan finns inte på våran "alternativ-att välja-mellan"-listan.

Lycka till!! Det är absolut värt att testa om ni inte gjort det, jag önskar att jag kunde lova en effekt men det kan jag inte. Jag kan bara berätta att det funkar för oss och många andra. så testa!!!!!


Ser att jag skrivit ungefär samma sak i tidigare inlägg och missat en etta i b-vitaminen, det ska alltså vara som det står här. b12. :)



Nationella prov

Jag skulle vilja polisanmäla någon, troligtvis skolverket, för diskriminering vid funktionsnedsättning. Min son tvingas göra ett prov(INGETval) fast utan sina hjälpmedel?!!?! Alltså kan någon förklara logiken i att testa dessa barn på detta sätt, att utsätta dom för uppreade ordentliga kränkningar och psykisk påfrestning under våren. Adolf Hitler hade kunnat komma på något så elakt, det är helt i linje med hans filosofi men 2014 i Sverige?? Fast ev så hade han dessutom avrättat de som misslyckades direkt, nu gör man det lite långsamt olustigt random istället. Ja hur det går i skolan har stor betydelse hur det går senare i livet! Frågor på det? Nej tänkte väl det.....
Självklart är man inte dömd att misslyckas men man är dömd till att gå livet uppför Kebnekaise medans dom andra springer runt på ängen nedanför...ja jag vet oxå att jag ska tänka. Det är inte vad man kan göra med sina betyg som är viktigt i livet, det är vad man kan göra utan!

Min son är 12 år, igår när jag lämnade honom utanför skolan mådde jag illa av olust. Men vi har fyllt på honom med ett skydd för hans hjärta men om han klarar det här, det vet vi inte förrän efteråt. Hur mycket skada detta gör. Vi skulle direkt reagera om vi slet rullstolen av en rullstolsbunden, blindkäppen från en blind, hörselapparaten från en hörselskadad men nu står vi förlamade av chock och tittar på. Större delen av sverige säger inget alls för som är inte drabbade. Vissa kanske t.o.m. tänker å herregud vad skönt att vi inte har det där problemet. Jag vet inte, men rätt så tyst har det vart. Bedrövligt!
Vi anses kanske vara neurotiska föräldrar men det gör mig inget. Man kan tycka vad man vill, jag har varken tid eller intresse att bry  mig!

Innan han gick från mig i bilen
-tänk nu på att göra så gott du kan, mer kan du inte göra
-ja mamma, det ska jag, svarade han och log, jag vet oxå att det inte säger något om vem jag är och hur jag är.
-precis! Svarade jag och startade bilen och vinkade till honom och åkte hemåt med tårarna brännandes bakom ögonlocken.

Han kom hem helt slut!! Men oxå stolt, det blev som det blev men hade hade gjort så gott han kunnat kände han. Han får inte samma möjligheter, samma förutsättningar som de andra i hans klass, han ska misslyckas, inte få visa hur mycket han kan, det har skolverket bestämt.

HOPPAS NI SOVER ILLA OM NÄTTERNA OCH ATT ERT SAMVETE KOMMER IKAPP ER! SKÄMS!!!!!

Att vara normalbegåvad och ändå inte klara skolans krav

Min son och andra med diagnoser är  de som har papper på att de är normalbegåvade men ändå inte klarar av skolkraven. Är det då dem det är fel på eller är det skolan? Jag envisas med att säga att det är skolan. Skolverket är en förlegad instition förmodligen fylld till bredden av människor som klarat skolan galant. Jag kanske är fördomsfull som tror att alla dessa människor haft en normal skolgång men å andra sidan så säger det sig själv. Dom bestämmer, sätter regelverket så snävt att alla barn som inte tillhör de"normala" slås ut ur samhällssystemet redan i skolan. Det sjuka i det är ju oxå att förr så satte man upp vad som var "normalt" efter en majoritet, idag sätter man det efter en minoritet. Alla dessa undersökningar om svenska skolan bevisar ju att det är ett sjunkande skepp och våra barn följer med ner i djupet. Det är enligt mig brott mot barnkonventionen, mänskliga rättigheter och diskriminering av människor, i det här fallet barn.
Inte ens dom normalstörda barnen klarar svenska skolan särskilt bra. Vad beror det på? Vad ska vi göra åt det? Björklunds lösning på problemet uttryckte han i en debatt jag såg, var att sätta betyg ännu tidigare. Är han riktigt frisk i huvudet? Det är så långt ifrån hur jag ser på lösningen att jag kan inte ens föstå vad han försöker att mena.....
Jag anser att lärarna ska få tillbaka sin huvuduppgift:
Att lära våra barn något. Som jag skrivit förrut så anser jag att Att lära ut, har blivit sekundärt och administratör blivit primärt.
Att få högre status genom höjda löner, det är dom som lägger halva grunden för Sveriges framtid(andra hälften står förhoppningsvis alla föräldrar/vuxna förebilder för)
Förläng skoldagarna  med 1 timma varje dag
Aldrig läxor.