...när man ska sätta sig utanför klassrummet och ha extra läsning kan man lätt bli förtvivlad som barn. usch! det är helt fruktansvärt att skicka någon gråtande till skolan. Hjälp vad jag uppmuntrade och fick stänga av min egen panik...
Att vara annorlunda utifrån en funktionsnedsättning är ju inte uppskattat i många fall.
Knepigt nog så finns det ju måsten trots alla hjälpmedel så måste han ju tyvärr sätta sig i korridoren med en specialpedagog(en annan motför den han hade i lågstadiet som jag upplevde anse att jag var en något hysterisk mamma som misstänkte dyslexi redan då...inkompetens....)
Jag tror att i hans fall så är det hans gamla känslominne som spökar, från lågstadiet då han hamnade utanför hela klassen pga att han gick ifrån + att han fick göra andra saker än de andra i klassrummet+ få gliringar att han var dum i huvudet för att han behövde gå till extra lärare.
Som en gång fick han med sig 17 sidor matematik hem över en helg. Jag blir förbannad bara jag tänker på det. Detta trots att jag hela tiden påminde henne(hans lärare) om att det var viktigt att hon skickade hem varje gång hon märkte att han halkade efter...
Får se vad han kommer hem o säger ikväll. Jag håller tummarna för att det ska gå bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar