Om hur olika det är i skolor trots samma kommun...

Jag har under den här korta tiden som förälder till en kille som har dyslexi stött på så många föräldrar som berättat skräckhistorier om hur deras barn har det i skolan. Bedrövligt!!! Och plus att dom inte har samma egenskaper som mig. Jag ger mig inte en tum på vad jag vill ha. Jag kräver allt vi har rätt till och inget annat accepteras.
Jag läser på våra rättigheter och lagen m.m. problemet för vissa av dessa föräldrar är ju att dom själva har dyslexi och byrokratiska kan ju va krångligt utan dyslexi....+att jag upplever att de själva hukar sig för skolväsendet....av olika anledningar förstås. Har de haft en hemsk skoltid själva så kastas de säkert tillbaka av känslominnet redan när de sätter foten på skolgården...
Jan Björklund säger att alla barn i Sverige föds med samma förutsättningar....Pyttsan Björklund, fy skäms att uttrycka sig så ickeverklighetsförankrat i den positionen. Hjälp!!

...även om det "bara" är utanför klassrummet så känns det som ett utanförskap..

...när man ska sätta sig utanför klassrummet och ha extra läsning kan man lätt bli förtvivlad som barn. usch! det är helt fruktansvärt att skicka någon gråtande till skolan. Hjälp vad jag uppmuntrade och fick stänga av min egen panik...

Att vara annorlunda utifrån en funktionsnedsättning är ju inte uppskattat i många fall.
Knepigt nog så finns det ju måsten trots alla hjälpmedel så måste han ju tyvärr sätta sig i korridoren med en specialpedagog(en annan motför den han hade i lågstadiet som jag upplevde anse att jag var en något hysterisk mamma som misstänkte dyslexi redan då...inkompetens....) 
Jag tror att i hans fall så är det hans gamla känslominne som spökar, från lågstadiet då han hamnade utanför hela klassen pga att han gick ifrån + att han fick göra andra saker än de andra i klassrummet+ få gliringar att han var dum i huvudet för att han behövde gå till extra lärare.
Som en gång fick han med sig 17 sidor matematik hem över en helg. Jag blir förbannad bara jag tänker på det. Detta trots att jag hela tiden påminde henne(hans lärare) om att det var viktigt att hon skickade hem varje gång hon märkte att han halkade efter...

Får se vad han kommer hem o säger ikväll. Jag håller tummarna för att det ska gå bra!