Här sitter jag en stund i soffan och samlar mig. Läser min gamla blogg.
Imorgon tar min son studenten. Jag kan inte riktigt ta in det. Han är klar med gymnasiet.
Han har haft världens bästa lärare/mentor och klass. Mentorn är stor som en björn, över 2 m lång och ett hjärta som är ännu större..han tog emot dessa vingklippt kantstötta killar.
Ingen av dem ville egentligen gå gymnasiet. De flesta med garden upp från högstadietiden. Idag på avslutningsfikat hade alla en klump i halsen.
Det har varit en lärorik tid för både elever och lärare. Idag pratade dom minnen. Hur deras lärare minns deras första dag. Hur de minns varandra första dagen. Situationer som uppstått och hur det löste sig.
Att skiljas åt och göra avslut kan kännas tufft. Att gå en fordonslinje kan präglas av en machokultur, det fanns inte! De blev snuvade på sista terminen tillsammans pga covid-19. Även om många av dem setts på fritiden så hade dom en mkt speciell klass där mjuka värden blev värdefullt, det har visserligen flugit verktyg och stolar men mest av allt så har det varit mycket skratt och kärleksfullt.
Vilken vändning och vilka minnen. På 3 år har deras uppfattning av skolan förändrats helt. En viktig pusselbit för en fortsatt resa genom livet. 💖 tack
"Det blåser upp till storm ungar, kom så ror vi ut tillsammans, sa Muminpappan" ...här kommer jag att skriva om hur det ser ut för oss...funderingar, tankar, erfarenheter osv. Våran resa började 2010 och det är bara att tanka kunskap och växla upp...nu ror vi ut i stormen....
torsdag 11 juni 2020
Studenten 2020
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)