http://dyslexi.org/dyslexiforbundet-fmls/tv4-storsatsar-pa-nationella-prov-och-dyslexi-11784
måndag 31 mars 2014
lördag 15 mars 2014
Concerta
Efter år av mörker i en lång tunnel ser vi ett ljus och den här gången tror jag inte det är ett tåg.
I 4 v har min son ätit Concerta. Jag kan knappt beskriva vilken skillnad det är. Det som förr vart fullständigt omöjligt funkar idag. Och viktigast av allt, han är gladare, han har fått livslusten tillbaka. Han skrattar t.o.m. i sömnen vilket han slutat med för längesen. Det läker mitt ömma hjärta.
Nu finns en planering, allt är inte kaos hela tiden. Att leva i kaos är fruktansvärt utmattande. Att spraka som ett tomtebloss är utmattande, inte bara för en själv men även omgivningen.
Dirigenten verkar ha kommit tillbaka från semestern. Planerar och prioriterar. Bibliotekarien är tillbaka från semestern, sorterar i arkivet och kan sen hämta upp ur kunskapsbanken.
Dirigenten verkar ha kommit tillbaka från semestern. Planerar och prioriterar. Bibliotekarien är tillbaka från semestern, sorterar i arkivet och kan sen hämta upp ur kunskapsbanken.
Att plötsligt lära känna sidor hos sin son efter 13 år får mig att bli mest glad men oxå ledsen. Glad för att han faktiskt bara är 13 år och vi hittat en lösning men ledsen för att det hela tiden funnits en människa där inne som jag aldrig lärt känna fast jag är hans mamma.
Han deltar i samtal, lyssnar, reflekterar, håller tråden genom meningarna och stakar inte upp sig 3 ggr på varje för att det gasar tankar hela tiden. Hoppar inte hela tiden med ena benet. Hör vad man säger på första tillfället och minns det.
Plötsligt blir mitt stöttande beteende ett curlande om jag inte slutar. Plötsligt får jag massvis med tid. Plötsligt kan jag sluta tänka på nästa steg hela tiden.
Om jag beskriver det som en tornado i full gas som stannat av, åtminstone sänkt farten till vind och jag ser ett barn som suttit ihopkrupen där inne i mitten, som vaknar, som sträcker på sig och går ut för att handskas med livet på lite samma villkor som de andra.
Givetvis säger jag inte att det endast behövs medicinering utan oxå fortsatt stöd men inte i samma utsträckning längre.
Och för er som har negativa åsikter om medicinering men aldrig vart i liknande situation. Gör er inte besväret. Va tyst! Att kritisera oss och vårt val är som att dra ner någon under vattenytan som precis nått fram till livbåten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)